Jag i skolan just nu. Jag vet egentligen att jag borde plugga, men mina tankar tar över. Jag fick just reda på en sak som får mig så ledsen, avundsjuk och arg på samma gång. Och jag kan inte ta itu med det heller.

Jag mår inte bara dåligt för personliga saker. Utan också även för skolan. Vi har så många arbeten och inlämningar som skall vara inne nu innan vi går på lov. Jag är stressad. Just nu så vill jag bara sluta skolan, bli äldre och flytta. Jag orkar verkligen inte mer. Det är så mycket som kväver mig, och jag känner att jag inte kan ta hand om mina egna problem längre.

Det lättaste hade väl varit ifall ni från första början hade fått hört hela historian om mig. Men det skulle ta alldeles för lång tid att berätta. Jag är en glad tjej, och har alltid varit. Men just nu är jag i ett stadie i mitt liv där jag mår både psykiskt och fysiskt dåligt. Okej, jag kanske skulle valt att uttrycka mig lite annorlunda. Men jag mår inte bra.

Det finns dagar då jag är glad och skrattar med mina vänner som vanligt. Men all negativitet pushar iväg den positivitet som jag egenligen vill ha. Tillslut så mår man så dåligt att man inte vet vart man ska ta vägen. Förut så var man förvånad över att man i en dag mådde dåligt i skolan. Och nu tar jag det som en självklarhet. Nu blir man istället förvånad ifall det kommer en dag då man är glad. Det borde inte vara så. Varför är det såhär? Just nu står jag inför så många val som kommer att förändra mitt liv. Som jag nämnde i förra inlägget så går jag i nian. Vilket betyder att jag inom några månader kommer att lämna min klass, för att sedan börja på gymnasiet. Min klass var perfekt. Vi hade så kul tillsammans och det kändes som om det var vi mot världen. Men efter sommarlovet när vi slutade åttan så känner jag knappt igen någon i min klass längre. Visst, killarna har blivit längre och någon har skaffat sig en ny frisyr. Men det var inte det som jag syftade på. Jag menar deras beetende. Alla i klassen kunde umgås förut, vi hade så kul tillsammans och vi hittade alltid på en massa roliga saker ihop. Det skulle aldrig kunna inträffa i dagens läge. Vi pratar inte ens med varandra längre. Ett tydligt exempel är min gamla killkompis. Han hette ''Oliver'' och var verkligen världens härligaste kille. Jag minns att vi kunde prata om allt tillsammans, och vi hade till och med följe hem från skolan varenda dag. Det var inte på det sättet att jag var kär i honom. För jag har en pojkvän. Men jag saknar sättet att ha någon som man kan prata med som man inte spenderar så mycket tid med som man gör med sin pojkvän/flickvän, om ni förstår hur jag menar? Någonting hände, och det hände snabbt. Efter bara några månader för att vara exakt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var. Men det var något. Han skaffade sig en flickvän under lovet, men jag tror att det inte har med detta och göra. Vi tappade kontakten, samtidigt som klassen föll isär på något sätt. Folk slutade prata och började istället att ignorera och frysa ut varandra. Och det var då som jag började att må dåligt, efter sommarlovet i åttan (som jag nämnde innan). Sen dess har det hänt en hel del saker. Men det är ungefär likadant. Under denna tiden som har gått så har jag lärt mig vilka som är mina riktiga vänner, och vilka som inte är det. Idag har jag 3 nära vänner som jag har kontakten med (inklusive min pojkvän). Men såklart har jag andra vänner, men de är inga som jag umgås med direkt. Innan hade jag hela klassen vid min sida. Men jag är rädd att den positiva, glada sidan av min klass, aldrig kommer att komma tillbaka. Det är snart bara en termin kvar utav det sista skolåret som vi kommer att gå tillsammans. Visst, det kan hända mycket saker på så lång tid. Men jag har inget hopp alls kvar nu. Åh.. jag vet inte längre.

Anledningen till att jag startar denna bloggen är för jag vill ha någonstans att skriva av mig. Det som jag tycker är skönt är att ni också kan ta del utav bloggen, även om ni inte har en blekaste aning om vem jag är eller hur jag ser ut. 

Jag har valt att vara anonym just för att jag vill kunna dela med mig utav mina tankar ur min synvinkel. Själva tanken med den här bloggen är att jag ska kunna vara tillänglig för både mig och er, alltså att jag själv ska kunna ta itu med saker och ting som händer i mitt liv samtidigt som ni också kan ta del utav mina texter.

Just nu är det väldigt mycket som pågår i mitt liv och i mina kretsar. Jag går i nionde klass och har precis likadana problem som de flesta tonåringar. Det ända är att jag har ingen aning om hur jag ska lösa de problemen som jag har. Det går alltså inte framåt i mitt liv just nu, utan snarare bakåt. Detta kommer bli som min personliga dagbok, bara det att ni också kommer få ta del utav den.